Att bygga styrka...

...för att kunna göra det du älskar. Just så är det för mig. Och för många andra. Ska du klara att springa utan att få skador behöver du säkerligen bygga upp dig. Stärka de muskler som du behöver när du springer.

Jag tyckte att jag gjorde allt rätt. Genom att träna regelbundet med funktionella övningar med kroppen eller mindre vikter/hantlar som motvikt. Genom dagliga rörlighetsövningar och yoga. Och ja det är jättebra. Det är fortfarande jätteviktigt. Men inte tillräckligt. 

För att få bukt med just mitt knäproblem (överansträngd i menisken) behöver jag bygga ännu mer styrka. I maskin. På gymet. Med tyngre vikter. Minst två dagar i veckan. I 6-8 veckor. Fyra enkla övningar: legcurl, legextention, benpress ett ben i taget och  vadpress med tyngd. Om ni vill ha inspiration till övningar är Styrkeprogrammet bra. Kolla här.

Så det är mitt fokus just nu, för jag vill ju kunna springa. Och jag tycker redan jag märker en förbättring!

Mitt råd är att sluta googla och självdiagnostisera om ni får ont. Gå till en sjukgymnast eller någon annan som kan! Direkt. Någon som känner, tittar och klämmer. Det kanske visar sig att också du behöver bli starkare. Du kanske behöver göra annorlunda. Det är det väl värt?

Närvaro: Att vara mindful när jag tränar

Det är enorm skillnad mellan att bara få träningen gjord och att vara närvarande i den. Att använda träningen som en bit mindfullness. Att verkligen känna muskeln som jobbar. Att visualisera hur blodet strömmar och känna spänningen. Hur jag blir starkare för varje repetition. På gymet. Hemma på golvet. Och framförallt i löpspåret. 

När jag springer och har det som bäst är när hela jag är med. Då tänker jag på hur löpningen gör mig friskare för varje steg. Hur hjärtat blir starkare för varje andetag. Hur blodet transporterar syre till min kropp och mitt sinne. Hur smart allt är uttänkt. Tackar min kropp.

När jag gör tvärtom, när jag tänker på allt som jag ska göra "bara det här är över". När jag räknar minuter och glor på klockan. Då blir träningen så mycket tråkigare. Mentalt tyngre. Och förmodligen blir effekten av den sämre. 

Så nästa gång du tränar, om du inte redan är mindful i din träning, ta en liten stund och koncentrera dig på att verkligen vara i din kropp. Känn det du gör! Det är grymt när det funkar.

Slutet gott, allting gott...

Så då är det årets sista dag. Solen skiner en skvätt och julen är över. Festförberedeler. God mat, god dryck, fina, tjatiga barn och snart fest med goda vänner. I love it!

Tänker på året som gått. Vilket träningsår! Jag startade Rootcamp Billdal i januari och har hunnit med fem fantastiska camp med helt underbara människor. Mycket svett och många skratt. Det kunde jag inte drömma om för ett år sedan.

Löpningen har flutit på superbra. Göteborgsvarvet på en bättre tid än året innan. Stockholm Marathon! Första gången någonsin jag sprungit en mara och det gick bra. Midnattsloppet, Lidingöloppet, Risveden Terräng och slutligen Finalloppet på tider som jag känner mig riktigt stolt över. Sen hände något. Min dröm om att bara springa på längre och längre fick sig en törn.

För en dryg månad sedan fick jag ont i knät. Jag som "aldrig" är skadad skonas inte. Förr eller senare händer det. Gillar verkligen inte att gilla läget, men har blivit så illa tvungen. Hade sett fram mot årets första utmaning med skräckblandad förtjusning: Sandsjöbacka Trail Matahon 44 km nu den 17 januari, Det är alldeles för snart. Har inte tränat löpning på en månad. Tråkigt. Så igår avanmälde jag mig. Vill inte känna press. Vill ha ett friskt knä. Får se om jag kanske kan springa den kortare banan på 26 km...

Det är svårt att se det positiva i smärta men jag får se det som ett tillfälle att fokusera på annat. Rehab. Yoga. Styrketräning. Saknar mina stunder i skogen, men får se till att träna annat i skogen istället. Utomhus kan inget knäont hindra mig ifrån att vara.

2014 var grymt! Ser verkligen fram emot 2015. Mitt största mål och utmaning är att bli bra i knät så jag kan springa Tjejmaraton: 5 mil i terräng. Anmälan öppnar inatt, direkt efter tolvslaget. Då ska jag ha en plats. Allt överkott går till välgörenhet.  Bättre än så kan det inte bli. Läs mer här.

Jag ska också följa min kloka vän Kajsas nyårstips: gå mer barfota.

GOTT NYTT ÅR!

Lucka 16: gymet, tejp och gummiband

Har varit och köpt kinesiologitejp idag för att se hur det funkar på knät. Desperat... Men alltid spännande att testa! Kollar Youtube hur man tejpar. Känns redan bättre... Psykologi!

Ikväll blev det gymet med goaste Annelie. Även om jag har ett program som jag brukar köra har jag googlat löp- och knästärkande övningar. På Runner's world hittar jag ofta bra bloggar och tips. http://www.runnersworld.se/special/starkare-steg-for-snabbare-tider.htm

Detta är några bra övningar som du inte behöver gå till gymmet för att göra, men införskaffa ett gummiband om du inte har ett. Grymt och lätt träningsredskap. 

Over and Out.

Lucka 5: träning i det lilla formatet

Idag är det fredag med allt vad det innebär. Vi har julfest på kontoret som börjar tidigt... Och ingen lunchlöpning hinner jag med. Då gäller det att träna i det lilla formatet. Inte hoppa över.

Jag hinner fem solhälsningar direkt innan frukost. Se film med proffsiga Magnus Ringberg här. Man vaknar jättemjukt och får upp rörligheten i kroppen och andningen. Förbereder mig för en strålande dag...

...eller? Den börjar med att vi glömt att Leo skulle ha matsäck till kamelutflykten idag (japp - kameler vid Domkyrkan - Julspel). Magnus ställer till med pannkaksstekning. Jag föreslår mackor...

Sen fortsätter det med ett Vilda-bryt som glömt göra matteläxan. Snabbt gör vi några äpplen minus några andra äpplen. Jag förklarar milt att "alla glömmer", ingen fara. Viktigare är att du äter din frukost. Berätta för läraren att du gör resten i morgon. Motvilligt går hon med på det.

Morgonen fortlöper med att Leo tappar in sin alldeles egna, nybyggda legofigur under kylskåpet. Milt förklarar jag "att om du ska hinna se några kameler idag går den ligga där under dagen. Vi hämtar den sen". Motvilligt går han med på detta. 

På med kläder och iväg. Regnar gör det också. Väl framme på förskolan berättar fröken glatt att de är för få i personalen så det blir ingen utflykt idag. Gaah! Men som tur är verkar Leo oberörd över detta faktum. 

Jag skyndar vidare till bussen. Trafikkaos. Bilarna kryper fram. Fast besluten om att detta är en underbar dag och en dag där det ska få plats lite, lite träning står jag på ett ben väntan på bussen (som vi lärde oss om häromdagen se här ). 

Nu sitter jag på bussen (som busschauffören glatt meddelar i högtalarna är 11 minuter sen) och bloggar och tränar i smyg. Det går utmärkt att jobba med bäckenbotten och inre magmuskulatur på en varm och fullsmockad buss. Spänner magmusklerna på djupet. Inspiration hämtar jag här, och jag har även laddat ner Mammamage-appen trots att det var över fem år sedan jag födde barn. Där finns toppenövningar för mage och rygg och bäckenbotten i olika nivåer (håll ut och lura den lite så kommer du snabbt till en högre nivå om du inte är nybliven mamma).

Det får räcka med träning för idag, för julfest är också träning i form av boule och kanske dans? All träning räknas.

Ses i morgon!

 

Varför utmana sig?

Ja nu börjar det sannerligen dra ihop sig. Mindre än två månader kvar till Sandsjöbacka trail. 4,4 mil. Vinter. Terräng. Så långt har jag aldrig sprungit förut. Någonsin. Mitt mål är att testa hur långt jag kan springa, så jag utmanar mig hela tiden med längre och kanske också svårare och mer kuperade lopp. 

Så nu gäller det att vara noga med träningen. Det jag fokuserar mycket på är inte att nöta långpass ofta utan snarare att bygga styrka och löpteknik. Ben, rumpa, mage och rygg måste hålla. Fot- och knäleder måste stärkas, höftböjaren likaså. Vaderna.  

Såhär ser en optimal träningsvecka ut för mig nu:

Måndag: yoga/rörlighet, Tisdag: gymet tunga ben- och sätesövningar, Onsdag: backintervaller+ Rootcamp, Torsdag: lunchpass core, Fredag: 30 min lunchlöpning, Lördag: långpass terräng, Söndag: Rootcamp (löpstyrka)

Sen vet jag att alla inplanerade pass inte alls blir av. Livet kommer liksom emellan. Så ska det vara. Det kommer gå bra ändå. Jag får vilodagar naturligt. Är jag för trött eller låg på energi, eller vill jag helt enkelt hellre vara hemma med vänner och familj istället, struntar jag i träningen. Utan dåligt samvete. Tänker att det är bättre med färre tillfällen med kvalitet än många av "tvång". 

Har i veckan varit på löpteknik med Elitrehab /Salming RunLab och verkligen fått med mig övningar för kvalitet. Vikten av att värma upp ljumskar, bröstryggen. Och spänna rumpan såklart. Att hållningen är så himla viktig för att få till en lätt, snabb och skadefri löpning. Kommer återkomma till det i ett annat inlägg. 

Tänker också på dethär med vikten av att ha sitt varför klart för sig. Varför springer jag? Varför utsätter jag mig för detta? Varför är det värt så mycket tid och energi? Jag har mitt varför klart för för mig. Har du funderat på ditt?

Stark inifrån och ut

Oavsett om du fött barn är man eller kvinna träningstok eller motionär är det viktigt. Att vara stark inifrån och ut. I magen. Jag pratar om de djupa magmusklerna som inte syns, men som gör skillnad. Många fokuserar på magrutor och har ingen aning om att vi har inre och yttre, sneda och raka magmuskler. Med olika funktion. 

 Men har du inte styrkedjupet inifrån kan du få alla möjliga problem tex med ryggen. Eller har du fött barn och börjar med att träna på ett sätt som fokuserar på de yttre magmusklerna är risken att magen fortsätter ha en buktande form även om du tränar och tränar. Träningprofilen Lofsan visar toppenbra och enkla magövningar för de djupa magmusklerna i klippet från tv4-morgon här.

Vill du veta ännu mer och på allvar träna dig inifrån och ut kan du ladda ner Katarina Woxneruds mammamage-app. Läs mer om den här. Den är inte alls bara för nyblivna mammor utan för alla. Själv har jag en 5-åring och en 8-åring och anser mig själv som en tränad person och har ändå stor nytta av den. 22 välinvesterade kronor. Några minuter varje dag går jag på djupet. Får nya vardagsövningar efter varje styrkenivå jag klarat av. Vissa kan jag göra på bussen. Andra när jag nattar barn eller kollar på tv. 

Låter himla käckt och lite tråkigt. Men så värt! 

Grönt är skönt

Det finns så mycket jag gillar med grönt.

Till exempel att det just nu är den absolut finaste tiden att träna utomhus på. Igår var Rootcamppasset magiskt grönt. Utsikten när vi gjorde benböj, armhävningar och balansövningar kunde inte blivit vackrare. 

Grön Rootis in action

Och alla dessa olika sorters grönt som finns! Gräsgrön. Björkgrön. Mossgrön. Alggrön. Ärtgrön.

Enklaste, godaste, snyggaste och absolut grönaste  tillbehöret snodde jag ihop alldeles nyss: grön ärtcrème. Bara att mixa tinade, föredetta frysta, gröna ärtor med en vitlöksklyfta, lite rapsolja och salt. Voila! Gott till fisk, som dip eller på macka.

Och spenat är ju sådär underbart bladgrön. Superviktig för mig just nu när jag laddar inför Stockholm Marathon. Nitratet har visat sig kunna öka prestationsförmågan vid träning. Kroppens muskelceller kan jobba hårdare och med mindre syre med hjälp av nitrat, vilket innebär att man kan springa fortare och längre innan man blir trött. Och man har sett effekter redan efter tre dagars nitratintag. Så nu laddar jag med minst en tallrik färsk spenat varje dag och dricker rödbetdjuice som också innehåller mycket nitrat och också har en fantastisk vacker färg. Läs mer om forskningen här.

Men det allra bästa med det gröna är ju miljöpartiets succéval i EU-valet igår. Fasen vad häftigt att de viktiga frågorna tas på allvar och grymt stolta ska vi vara att vi vågar stå upp mot de högervindar som blåser över europa. 

Jenny hjärtar: det gröna

En riktigt bra lördag

Igår hade jag så jäkla skoj! En dag med många favvoingredienser. Solskensfrukost med mysigaste Mangan, tuff tävling med grymmaste laget, cafémys med bästa barnen och god grill med godaste grannarna.

Tough Viking var roligare och faktiskt lättare än vad jag hade trott. Vi i laget var fem rejält taggade killar och tjejer men nog faktiskt lite nervösa när vi väntade på start. När vi såg det feta rugbylaget som var första hindret. Men när startren gick var hela tävlingen tjugo hinder ren glädje och sju kilometer jävlar anamma. Som lite mindre och tjej kunde jag krypa ihop och klarade mig fint. Men rugbykillarna gick hårt på min manliga och större lagkamrat. Leran var jobbig, klättringarna gick bra, med hjälp från kompisarna. Läskigt med att hoppa från högt torn baklänges. Isen var cool. Elden häftig. Elen mesig. Bra terränglöpning med mycket stigningar. Taggtråden som jag varit lite rädd för gjorde mig faktiskt besviken. Kunde ju krypa på alla fyra med god marginal! Mest stolt är jag av att ha klarat hela monkey bar! Fick in en bra pendelrörelse och hade inte blöta handskar som gled, utan bra grepp. Skrek rakt ut efteråt: fan vad bra jag är!

Ett hinder hoppade jag över. Rexonarampen som man skulle springa uppför på slutet. Såg ingen enda tjej som klarade den under tiden jag stod och tvekade. Men såg däremot en efter annan komma ner med blodiga knän. Tufft och grymt att försöka. Ville inte bryta benet inför de löplopp som väntar mig. Två i laget klarade det! Men det grämer mig lite, för tänk om jag hade klarat det... Men trettio armhävningar är skonsammare.

Sån enorm glädje när vi alla i laget gick i mål efter elhindret, skitiga och lyckliga och fick varsin fet och riktigt snygg medalj om halsen. 

Duschen efter detta lopp kan nog räknas till de topp tre skönaste i mitt liv. Hämtade barnen hos fina mamma och pappa som alltid ställer upp på mina äventyr. De såg lite smått rädda ut när jag iskall, frossande och lerig dök upp hemma hos dem (kan rekommendera att byta om innan ni kör hem... även om ni längtar).

Och lunchen på kaféet med mina illbattingar till barn efteråt var så extra god. Kändes bra att kunna berätta för dem att jag sprungit över levande eld och badat i isvak. Det är ju viktigt att ha en tuff mamma... 

Och rosévinet på altanen smakade extra gott med fina grannar som sällskap. Alltid lika najs med spontangrill. 

Tack alla som gjorde min dag!

Inspiratörer

Äntligen börjar jag förstå. Efter att ha läst ett porträtt om matinspiratören Lotta Lundgren. Hur hon verkligen njuter av att tänka på mat. Laga mat. Verkligen älska mat. 

Igår stod min man och skalade räkor. För att ha till middagen idag. En helt vanlig torsdag. Gud nåde mej om jag skulle få för mig att slänga skalen! Nä fond måste man ju koka. Halv tio en onsdag. Som man kan ha till något gott i helgen....  Orka? Och idag fick jag ett kärleksfullt mail om hur jag skulle riva och pressa färsk ingefära över räkorna till dagens middag. Han älskar verkligen mat. Han verkar vara lite som Lotta till sinnet. Som tänker att en skitdag kan förvandlas till en bra dag, så länge man äter gott. "Då är iallafall den dagen inte bortkastad". Och fasen vad gott jag får äta på grund av hans matkärlek!

Lotta beskrev att hennes hjärta slog fortare när hon tänkte på och lagade mat. Att all stress försvann när hon stod och hackade eller grejade i grytorna. När hon fantiserade om mat. Så många maträtter hon aldrig lagat, så många smaker hon har kvar att smaka på. Hon inspirerar verkligen. Tänk om man jan tänka så...

Jag känner igen känslan. Fast när det gäller träning. Att läsa om den, kolla in nya övningar till något pass, tänka ut lopp som jag vill springa. Stressen försvinner i samma stund jag knyter på mig träningsskorna. Och hjärtat pickar faktiskt  fortare när jag får en fråga av en kompis eller någon på jobbet som handlar om träning. Då går det inte att få stopp på mig. Vill gärna visa och hjälpa på riktigt om jag kan. Blir varm i kroppen när jag funderar på träningsformer jag aldrig testat. Som finns kvar att prova. Om de kommande loppen. Vill få andra att känna samma kärlek och glädje till träning som jag. Vill vara en träningsinspiratör.

Jag tänker nu lite som Mangan och Lotta att en dag aldrig är bortkastad, så länge jag har fått njuta av min träningsstund. 

Idag var verkligen ingen bortkastad dag: god mat och grym cirkelträning.

Snabbare, starkare, löpare

Måste man springa massor av långa pass för att orka springa tex. Göteborgsvarvet? Måste jag nöta på med långpass varje helg och ta en massa tid från annat jag vill göra? Jag tror inte det, jag gör inte det. De senaste rönen säger tvärtom.

I löpcoachen Magnus Hagströms bok Snabbare, starkare, löpare förespråkar han mer styrketräning, bättre teknik, färre långpass och längre vila, för att bli just en starkare och snabbare löpare. Även på längre distanser.

Jag älskar att springa långt, och jag gör det ibland. Men tiden räcker inte alltid till. Och eftersom mycket pekar på att det räcker att jag lägger in ett riktigt långt pass varannan vecka, behöver jag inte oroa mig för hur jag ska klara vårens, sommarens och höstens alla löputmaningar. Så länge jag varje vecka också tränar korta kvalitativa löppass som tex intervall- eller backträning, styrka för löpmuskulaturen, rörlighet och teknik. 

Det fiffiga är att jag genom mina utomhusträningsklasser med Rootcamp får just styrka och löpkvalitet/löpteknik. Vi har just avslutat ett camp där vi har hunnit med backträning, intervallträning, löpteknikskola (titta på inspiration här). Dessutom är många av de styrkeövningar vi gör stärkande för de muskler vi behöver för att hålla bra löpteknik: rumpa, lår och bål.

Nästa vecka startar Camp 2 (läs mer här). Är du sugen på att vara med? Vare sig du har som mål att bli starkare som löpare eller bara älskar att träna utomhus och vill komma igång kommer du genom Rootcamp bli en snabbare, starkare löpare på köpet.

Variation

Hemligheten bakom min aldrig riktigt sinande träningsglädje och träningslängtan har jag kommit fram till är variation. Så är det nog för många. Att om man inte varierar sig blir träningen lätt tråkig och ett måste. Men genom att prova nya eller "avglömda" träningsformer, genom att skaffa nya redskap till hemmaträningen eller genom nya utmaningar hinner iallafall inte jag tröttna. Snarare tvärtom!

Den senaste tiden kom min längtan efter yogan tillbaka. Så efter att ha varit borta från yogasalen alldeles för länge körde jag ett lite längre hemmapass Ashtangayoga. Känner mig helt härligt slut i kroppen och lugn i sinnet. Häromdagen behövde mina löpningströtta höfter muntras upp och då blev det ett Happy hips-pass hämtat från Yogobe. En tjänst för den som behöver vägledning och inspiration till hemmayoga.

Även i mina Rootcamp-pass tänker jag variation. Inget pass ska vara det andra likt. Ibland är det fokus styrka, ibland löpning, ibland backträning, ibland ren teknikträning och ibland parövningar. Men alltid roligt och svettigt.

Hemmaträningen varieras också friskt hemma hos oss. Hantlar, gummiband, hopprep och pilatesbollar samsas med foamrullen och senaste tillskottet: chinsstången. Med målet att klara en riktig chin innan påsk triggas jag automatiskt till träning. Lite varje dag (vill ju vara lite överkroppsstark till Tough Viking).

Så har du ingen träningsglädje eller fastnat: prova nytt! Spring inte alltid samma gamla sträcka - variera med intervaller. Gör inte fler crunches och situps bara av vana. Hitta alternativ till övningar så blir du fortare starkare och har roligt på cupen. Ellet gå en kurs. 

Jenny hjärtar: variation 

Att låta barnen vara med

Vi ägnar mycket tid och engagemang åt vår egen träning min man och jag. Ibland undrar barnen varför vi alltid "måste" träna. De har helt enkelt inte samma drivkraft till träning eftersom de leker och springer hela dagarna, medan vi sitter på kontor och behöver rastas efter en dag på jobbet.  

Men barn älskar ju att vara med sina föräldrar, åtminstone när de är små, och de flesta barn älskar rörelse. Så idag hade vi FamiljeRootcamp. Fasen va kul! (Och lite gnälligt när mina egna ungar inte lyssnade). 

Mina Rootcampdeltagare hade egentligen sportlov men de som ville och var hemma fick komma med sina nära och kära. Fyra vuxna och fem barn var vi som hoppade i stege, gjorde benböj med barn på ryggen och sprang idioten. Vi gick skottkärra och kräftgång och plankan i par. Så enkelt. Så effektivt. Tillsammans. Så nu vet våra barn varför vi "måste".

Tuffa utmaningar

Ibland är det mycket roligare att säga ja än att säga nej. Eller kanske. Som när jag idag fick frågan om att vara en del av ett lag i Tough Viking i april. Jag gillar lopp och utmaningar men att kräla under taggtråd, hoppa över hinder och ta sig igenom lera och iskallt vatten är inget jag har funderat på att göra. Förrän idag. Min nyfikenhet drev mig till att säga ja. Måste ju prova!

Så nu är det bara att börja träna. Mer och  annorlunda. Får testa att köra mer hinderbanor. Detta blir stor inspiration till kommande Rootcamppass. 

Ett annan skrämmande och rolig utmaning som jag tackat ja till är Stockholm Maraton. Så långt har jag aldrig nånsin sprungit. Måste ju prova!

Så för att inte komma oförberedd till dessa utmaningar gjorde jag slag i saken och sprang en bit av hemvägen. Har tänkt tanken men inte provat. Såååå skönt! Min plan är att lite i taget springa längre och längre del av hemvägen. Hoppa av bussen tidigare och tidigare för varje vecka för att sedan skippa den helt. Det är ett grymt smart och smidigt sätt att få in långpassen i det berömda vardagspusslet. Lite planering krävs det såklart. Men det är det värt! Fin utsikt, frisk luft och färdigtränad när jag kommer hem.

100% Träningsglädje

En del är säkert lite trötta på alla mina statusuppdateringar om Rootcamp. Här kommer ytterligare ett blogginlägg. För jag skriver om det som jag hjärtar.

Jag, som alla andra, älskar när jag får lägga tid och energi på meningsfulla saker. Som att träna ihop utomhus med andra. Som att få vara med och skapa 100 % träningsglädje. Att se hur människor vågar utmana både sin fysik och sin bekvämlighet. 

Igår var fjärde gången jag körde Rootcamp med min grupp. Varje gång har jag kommit hem trött och lycklig. Så även igår. Inget pass är det andra likt. Igår körde vi hopp över bänkar, armhävnigar, dips, idioten, plankstafett och två-och-två-övningar i backe. Det finns knappt någon bättre kombo än att få vara med och peppa ett gäng härliga människor, utomhus, i alla väder och se dem utvecklas.

Min grupp är fantastisk! Alltid lika på G och engagerade i vad vi ska göra. Oavsett om det är beeptest eller burpees. Oavsett kyla eller snö. Stöttar varann och peppar varann. 

Idag var det lite vår i luften och även om jag älskar snö så längtar jag verkligen till vårens utomhusträningar och till den dagen några av oss springer i mål i något av alla de lopp som ligger framför oss. Starka, snabba och framförallt: lyckliga!

Bra mat+Träning= Sant

Det finns nästan inget som slår riktigt bra mat och riktigt bra träning. Idag har jag fått det bästa av båda. Vaknade till fantastiskt frulle med bärsmoothie, äggröra och mangan-bakat bröd (nä inte bakat på morgonen, upptinat). Bästa grunden inför mitt livs första Rootcamp.

Vi var ett härligt gäng som körde löpning, hopp, benböj, armhävningar och dips. Helt ute i det fria! Kallt, svettigt och smutsigt var det men solen tittade fram och vi hade så kul! Läs mer om det på bästa Rootisen Jennie Dyrhills blogg här. Jag längtar redan till när vi kör igång på riktigt om en och en halv vecka.

Efter att ha tömt kroppen på energi är det så underbart att komma hem till grym lunch. Enkel potatisfritata (ägg, lök, potatis, morot, vitlök, olja och paprika) och sallad på massor av mörkgröna blad och tomater.

Det bästa av allt är nästan att se hur min egen mästerkock njuter av att inte lämna köket på hela dagen. Det är en fröjd att redan vid lunch kunna längta till middagen som jag vet blir ännu godare. Räkpasta. Handpillade räkor och naturligtvis en sås gjord på fonden från räkorna. Och avokado och massa grönt såklart.

Jag är ju mer för det enkla. Rostar en megagod müsli med C-vitaminrikt nyponskalsmjöl när jag får chansen att låna ugnen. Den vill jag ha till frukost i morgon!

Jag berättar inte detta för att visa på hur duktiga och präktiga vi är. Utan vill bara uttrycka att idag är en riktigt toppendag. Att riktigt bra mat och träning verkligen kan förgylla. Att bra mat kan vara både god och samtidigt nyttig och något att längta till. Många är så oerhört fixerade vid vad de inte får äta. Jag gör tvärtom. Visst jag försöker just nu äta lite bättre och utesluta sockret. Men jag räknar inga kalorier och så länge jag tränar och maten jag stoppar i mig är gjord på riktiga råvaror så kan jag nästan äta obegränsat. Så mitt lite förenklade recept för god hälsa är: träna lagom hårt och mycket och ät bra mat gjord på råvaror tillagade från grunden så ofta du kan. Då kan man skita i dieterna och njuta!

"Hur fasen ska jag hinna det?" Tänker många nu. Visst, idag lekte barnen med kompisar och var på bra humör och vi hade inte en massa saker inplanerade. Då hinner man laga från grunden. Träna ordentligt. Då får det ta tid. Andra helger hinner man ju precis ingenting. Och man äter på Mac Donald's. Så är det ju. Men så länge man har någorlunda bra proportioner mellan skräpmat och bra mat så är det ok. Jag tänker 80/20. Äter vi bra 80% av tiden spelar resterande 20% ingen roll. Enkelt.

Ikväll kommer jag lägga mig trött i kroppen med doften av nybakat i näsan (ja han hann med att baka lite också ;). Supernöjd med dagen och längtar till  morgondagens frukost. 

Bootylicious

Först springer man lite hursomhelst. Det viktigaste är att man springer. Men ju mer man springer ju oftare kommer tankarna på hur. Eller hur?

För knappt en vecka sedan var det jag som blev analyserad hos Qualisys. Iförd endast sportbehå, uppvikta löpartights och liten mössa kände jag mig ganska klumpig och fånig där på löpbandet. Men det gick snabbt över. Min nyfikenhet tog överhanden. Med hjälp av ett trettiotal små fasttejpade reflexer på kroppen och kameror med infrarött ljus fångades en massa intressant information om min löpning. 

I efterhand fick jag se hur mina kurvor ser ut i förhållande till eliten. Så kul! Jag kunde ha stannat i timmar, och frågat och tittat, men de har ju fler kunder...

Nu väntar jag med spänning på full rapport, analys och rekommendationer på övningar för en bättre och skadefriare löpning. 

Det roliga med att låta någon annan analysera sig är att få reda på att man inte alls gör som man själv tror att man gör. Eller att få reda på helt nya saker som man aldrig ens reflekterat över.

Det jag fick med mig direkt är att jag är en klar hällöpare. "Det är inga konstigheter, det är eliten också".  Såklart, precis som eliten är jag... eller inte då.

Däremot är jag något framåtlutad, och har armarna för långt framför kroppen. Så jag behöver dra bak armarna lite och räta upp mig. Men det som jag framför allt måste jobba på är att hitta mina sätesmuskler. Då kommer jag med automatik dra med mig överkroppen. Jaha tänker ni. Hur tappar man bort dem då? Jo det är tydligen ingen ovanlighet. Vi sitter ju mest på dem. Många med mig kör på och tränar utfall och benböj och i tron att nu tränar jag rumpan. "Nu blir jag sådar härligt Bootylicious". Men egentligen är det baksida lår som jobbar medan rumpans alla muskler slappar. Tråkigt. Men sant.

Så nu blir det tyngre pass på gymmet med definitivt rumpfokus. Och från och med nu tänker jag på att spänna i varje steg jag tar. Så ser jag konstig ut vet ni vad det är jag gör. Letar.


Destiny's Child – Bootylicious

Att få tömma containern

Jag är en container. För mina barn. "De känslor som inte barnen kan hantera hamnar i föräldracontainern" sa en barnpsykolog en gång. Ja det låter ju klokt. Men idag är den tamejfan full. Proppfull. Någon behöver komma och tömma den. Jag orkar inte en enda sekund till med tjat, mera och ännu mera tjat och utbrott. Så jag sticker på träning. I kyla och mörker. Med härliga peppande Jennie Dyrhill och hennes Rootcampare.

Så att jag får andas. För att tömma containern. 

Att springa intervaller och få iskallt vatten i dojorna. Att göra armhävningar och doppa näsan i snön förvandlar mig. Verkligen. Från trött och arg morsa. Till glad och stark Jenny.

Svart och rosa

Svart och rosa. Snyggt. Symboliserar 2014s utmaningar för mig. Rootcamp  Marathon.

Nike Free

Inte för att jag kommer springa 4,2 mil i dessa pjucks, men väldigt mycket annan träning kommer att bedrivas häri. Jag vill redan nu bo i dem.

Tänk vad ett par färgglada och underbart sköna skor kan göra för träningsglädjen. För det blir roligare med rätt grejer. Med snygga prylar. Jag är nog inte ensam om att bli mer motiverad till att träna om jag känner mig fin. Klatschiga färger och mönster är egentligen inget jag pysslar med. Men på träningskläderna svävar jag ut. Tillochmed matchar. 

Ytlig, javisst! Men så är jag också helt supertaggad för svettig löpning och skitig utomhusträning i svart och rosa. 

Den så viktiga stetchingen

Jag har slarvat med stretchingen det senaste. Det ska det bli ändring på. Det är ju så skönt och gör ju så gott. Mitt mål är att lägga in minst ett rent stretch-/rörlighetspass i veckan. För att öppna upp. Sträcka ut och få ansträngda muskler att slappna av.

I veckan var jag hos "min" massör på Kiropraktorcentrum. Han är så jäkla proffsig när det gäller att trycka, dra och knåda. Att ta i ordentligt. Det är sällan skönt när det pågår, men däremot när det är klart. Jag får ofta med mig någon bra stretchövning för att själv kunna släppa på spänningar. Denna gången fick jag även veta att det kan vara viktigt att stretcha musklerna i "rätt" ordning, beroende på var din spänning sitter. Det kan man ju tänka sig, men inget jag tänkt på. Ofta stretchar man ju bara som man brukar. Eller så att det flyter på och passar till musiken, tex i slutet av ett gruppträningspass. 

Det är tyvärr få gruppträningsinstruktörer som lägger vikt vid stretchingen (jag gör det inte tillräckligt heller). Hur många gånger har man inte hafsat igenom den på 2-3 min. Då kan man lika gärna skita i det, tycker jag. Bättre att lägga tid vid ett helt annat tillfälle när du har tid till att göra det ordentligt och kanske till och med i rätt ordning. Eller gå på ett rent rörlighetspass på gymmet. För rörlighet är viktigt. För att undvika skador. För att prestera bättre. För att det är så förbannat gött.