onsdag 29 oktober 2014

Detdär med självkänsla

Funderar mycket på dethär med självkänsla. Många vuxna, i synnerhet jag, kämpar under perioder för att förbättra den. Läser böcker, gör övningar och kollar föreläsningar för att förstå sig på hur det hänger ihop. För att stärka. Försöker lära mig att skilja på vem jag är och vad jag gör. Har tillochmed en mindfulness-app som säger till mig med jämna mellanrum "Du är inte vad du gör" i värsta Mia Törnblom-anda. Känns lite fånigt. Men det hjälper.

Tänker på vad det är som gör att vissa inte verkar behöva dessa självhjälpsböcker och appar. Alls. Varför de tittar oförstående på mig när jag entusiastiskt förklarar någon ny strategi för hur jag kan påminna mig om mitt egenvärde utan att först prestera. Varför har vissa det bara i sig? Var det så från början eller har de från barnsben blivit stöttade extra mycket i sin känsla att "Du duger precis som du är". Vet inte. 

Jag har sedan jag kan minnas alltid velat prestera. Beröm från andra har varit, och är forfarande stundtals, mitt bränsle. Men varför? Ingen i min familj har pressat mig till höga betyg eller idrottsprestation. Det har jag lyckats med alldeles själv. Jag har alltid fått höra att jag är bra som jag är. Att jag är älskad alldeles oavsett prestation. Ändå var det helt naturligt att bryta ihop om jag inte hade alla rätt på alla prov. Om jag inte var bland de bästa. Alltid. Nu vid 35 års ålder vet jag lite, lite bättre. Men det har tagit tid och engagemang. Det har krävt självhjälpsböcker och mindfulnessappar. Av de böcker jag läst på sistone är det en som sticker ut och dröjer sig kvar (den är ingen klassik bok i "självhjälpsgenren" om ni förstår) Meningen med hela skiten av Nina Åkestam.


Och så var det dethär med att mota Olle i grind. Jag vill ju inte att mina barn ska bli som jag. Vill att de ska vara de som tittar frågande när föreläsningar och böcker om att stärka självkänslan kommer på tal. Vill att de ska ha det i sig. Från början liksom. Går det att hjälpa dem med detta? Eller snarare, hur kan jag som förälder göra för att förstärka och inte trycka ner den självkänsla som redan finns där? Läser just nu en bok som faktiskt hjälper mig med det. Med känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren. Och den hjälper mig utan att göra föräldraskapet till en prestation. Jag gör inte detta för att prestera på ytterligare ett område, för att vara den perfekta föräldern. Utan snarare för att bli medveten om hur jag pratar med barnen. Hur jag bekräftar dem. Hur jag lyssnar. Genom boken får jag handfasta verktyg till att stärka min egen självkänsla även i föräldrarollen. Och på köpet stärker jag mina barns känsla av att vara okej precis som de är. Ochförhoppningsvis slipper de bryta ihop över misslyckanden och de behöver inte alls gå på självkänslastärkande kurser eller läsa spaltmeter med självhjälpslitteratur.


 

Hur tänker ni om dethär med självkänsla?

Inga kommentarer: