I vått och torrt

Utomhusträning innebär som det låter att träna ute. För oss i Rootcamp innebär det träning utomhus - alltid. Oavsett väder. Det finns inga hinder. Bara möjligheter.

Fick frågan av min barnvaktande mamma tre gånger igår om jag verkligen skulle ge mig ut i detta väder. Jag svarade att det ska jag. Verkligen. Hon fortsatte: "Jag vet att du gillar detta - men vilka andra människor gör det? Vilka är det egentligen som ger sig ut i sånthär väder?"

Jo det är vi som älskar att träna utomhus tillsammans. Som tycker att det är grymt att ha en grupp att träna ihop med. För annars hade vi aldrig gett oss ut. Inte ensamma. Inte i spöregn. Men nu, blir liksom regnet en extra sporre. Man tar i lite extra. Man känner att man lever lite tydligare.

De rootisar som kunde komma på gårdagens pass blev rejält blöta. Och rejält nöjda med sig själva hoppas jag. För det är något visst med att ge sig ut i piskande, kallt regn och motvind. Det är en belöning att få komma in och ställa sig i duschen och tina upp efteråt. Och tröttheten i kroppen - den är också en belöning.

Genomblött!

Jenny hjärtar: Träningsglädje. Utomhus. Tillsammans. I vått och torrt.

Rootcamp start

Det är söndag kväll och barnen håller på att somna i rummen intill. Jag är sådär både trött efter en toppenhelg med träning, föreläsningar, bio och goaste middagen med svärisarna. Och förväntansfull inför veckan som kommer. Sitter och fixar med administartion inför uppstart av årets första Rootcamp. På onsdag smäller det! 10 anmälda hittills - perfekt storlek på gruppen. Scheman och fakturor ska mailas, min kollega Jennie sliter med nyhetsbrev och tidigare idag var jag ute och satte upp flyers i mitt närområde. Det är verkligen roligt men också tidskrävande att driva. Jag lär mig nya saker hela tiden och framförallt lär jag mig att saker och ting tar tid.

Hursomhelst skulle jag tipsa om en övning i nyhetsbrevet. Då tittade jag igenom de övningar jag spelade in till adventskalendern som jag hade på bloggen innan jul och insåg hur kul det var. Hur mycket jag lärde mig om film, redigering, filmmusik. Och bäst av allt - hur vi kan ha användning av det om och om igen. Alla filmer jag själv lagt ut eller som jag länkat till här i bloggen finns sparade på min Youtube-kanal. Gå gärna in och prenumerera här så slipper ni leta och dessutom får ni uppdaterat när det kommer något nytt. Det är supersmart och själv följer jag Lofsan som ger mig grym träningsinspiration.

Lucka 12: fredagsfys med hopp

Dagens träning blev inte så mycket hopp för mig - men det blir det för er som vill. Hopp är idealiskt när man snabbt vill komma upp i puls och få mycket styrka för säte och ben. Two in one! Hopp kör vi mycket i Rootcamp. Ibland så mycket så deltagarna får krypa upp för trapporna dagarna efter passet på grund av helvetesträningsvärk. Ni kör så hårt ni vill:)

Om man har ont eller av olika anledningar inte vill/kan hoppa går det utmärkt att "gå hoppen" eller göra lånsamma varianter av dem.

Här är Borzovhopp: en ny favorit som jag blev inpirerad av en av mina löpstarka Rootisar Daniel. Mycket rumpa och kräver en öppen höft. Tänk på att hålla bröstet uppe.

Här är skridskohopp. Mycket ben och säte. Gå eller hoppa. Tänk bredd. Hur djupt du går bestämmer du själv. Det ska inte kännas obehagligt i knäna.

Glatt fredagsfys!

Lucka 7: pannlampa, björngång, gymnasten och sumohopp

Efter en hel dag skitväder blev det uppehåll! Pannlampa-träning och avslutning med Rootcamp blev riktigt mysigt och inte en blöt, kall, huttrande upplevelse. Tack för det! Tack alla som var med idag och speciellt tack till er som varit med och tränat med Rootcamp - ni är grymma! Tack Jennie och Ola för glögg och pepparkakor!

 

Rootcamp drar igång igen vecka 4 - 2015. Tills dess får ni sköta träningen själva - och behöver ni inspiration så vet ni var jag finns.

 

Några av kvällens övningar hittar ni i här. Gör en eller alla. Träna gärna tre gånger max vad ni orkar. Och när det gäller den fina Björngången: gå 20 meter, upprepa tre gånger. De går utmärkt att göra inomhus också, även om utomhus med pannlampa gör detdär lilla extra. För sinnet.

 

Ha en fin söndagkväll så ses vi för en ny vecka i morgon.

Träna lite varje dag - fram till jul

Lucka ett. Idag börjar det. Förväntan blandat med stress. Allt som måste hinnas med innan jul. Alla glöggmingel, julavslutningar allt pepparkaksbak all lucia, julklappsshopping, alla julfester, allt julpyssel, den årliga skinkgriljeringen och som det inte vore nog - alla dessa adventspresenter. Gaaaaah! Jag får krupp bara jag tänker på det.

Som lök på laxen tänkte jag lägga ytterligare ett måste till på detta: bjuda på lite träningsinspiration varje dag här på bloggen. I olika former. För träningen hjälper mig i stressen. Får mig att må bra och njuta av lussebullarna. Och att blogga om det och tipsa om enkla sätt att få in det mella varven ger mig mening.

Det är måndag och då brukar jag själv behöva lugn och rörlighet. Så ikväll bjuder jag på två av mina skönaste stretchar: en för öppning av bröstrygg (jättebra för oss löpare) och en för axel och rygg  - kolla in min debut på Youtube här.

Och till sist en för mig ganska ny men toppenövning för rörlighet i höften: tack Sarah!

Gå gärna ut och lägg er, men går utmärk att göra hemma i värmen på en matta.

Vi ses i morgon!





 

Maximalt inspirerad...

...och trött efter gårdagens fantastiskt roliga inspirationsdag med Crossnature. Under dagen hann vi testa nya övningar och dela med oss av erfarenheter som "Talkompisar", "Zombiegrodor" och omvända Burpees. Talkompisarna och omvända burpees körde jag alldeles nyss på mitt söndagspass med Rootcamp och mina deltagare var grymma!

Roligast igår var ändå att testa utomhusträning med pannlampa med ledning av Tjurrusetvinnaren Lisa Dahlberg. Det var en härlig känsla att kunna sticka rakt in i kolsvarta skogen och göra samma övningar som vi brukar endast upplysta av våra pannlampor. Både mysigt men också trixigt att ha koll på sina fötter och stigen framåt. Härligt att gå skottkärra och köra kompisdrag uppför en mörk backe. Jag är nu så himla sugen på att planera in ett mörkerpass så snart det bara går så mina Rootisar får testa också.

Gårdagens sista timma ägnade vi åt ännu mera pannlampa: Terränglöpning utefter reflexbana med Daniel Wiberg från Stark Ute. Skithäftigt! Men detta kräver en bra pannlampa märkte jag. Min billiga funkade under utomhusträningspasset, men räckte inte alls långt för detta ändamål, men jag hade som tur var folk med starka lampor bakom som lyste upp. Snacka om total koncentration och vikten av att våga lita på sin förmåga. Mina terrängskor från Icebug gjorde verkligen sitt jobb. Grymt grepp trots hala stenar och rötter. Tänkte att detta är så coolt! Karar jag detta blir det en piece of cake att springa terräng i dagsljus. Jag är hooked! Hittar jag ingen bana i närheten får vi helt enkelt sätta upp en.

Att älska det man gör och göra det man älskar

Fick nyss ett mail från en trogen Rootcampdeltagare som skriver: "Tack för ett jättekul pass igår. Jag älskar verkligen dina pass". Det är just detta som gör att jag orkar. Varje onsdag och söndag. I ur och skur. Att se deltagarnas fasa och glädje över att få springa backe upp och backe ner en iskall, blåsig och mörk novemberkväll. Och däremellan  göra armhävningar, magmördare och dips, det slår allt. 

Vi är nog lite speciella som älskar svett, smuts och självplågeri, dessutom i kyla och mörker, tänker ni kanske. Men jag är inte alls säker på det. Tror tvärtom att många skulle älska det. Också. Om ni bara skulle prova. Det är inte så märkvärdigt. Vi är inga träningsgalningar som skriker. Vi tag inte alltid i tills vi kräks, utan vi är vanliga killar och tjejer som gillar att träna tillsammans utomhus. Och det viktigaste av allt: med 100% träningsglädje.

I morgon bjuder Rootcamp Frölunda på Fredagsfys, då kan barnen också vara med på utomhusträningspasset. Vågar du prova?

Vilken utveckling!

För ett år sedan träffade jag härliga Jennie på en kostrådgivarutbildning. Hon berättade om sitt utomhusträningskoncept Rootcamp som hon nyss startat ihop med Hannah och Anna-Lisa. Jag blev grymt sugen på att få vara en del av det: "Utomhusträning med 100% träningsglädje, det är ju jag" tänkte jag. Och drömmen blev ganska snart verklighet, och i januari i år startade jag mitt allra första Camp här i Billdal.

Nu, ungefär ett år efter vårt första möte har har vi alla i teamet tillsammans utvecklat och drivit Rootcamp framåt. Och vilken utveckling! 

Vi har ställt ut på Hälsodagarna, kört Träningsweekend på Käringön, utbildat och certifierat oss till Crossnatureinstruktörer. Och vi har sprungit midnattsloppet ihop med våra deltagare. Dessutom har vi varit med i olika tidningar och intervjuats i direktsänd riksradio. Och som det inte vore nog är vi numera sponsrade av Salming! Så i onsdags hade vi en VIP-kväll i Salming Running Store i Sisjön med rabatter på löparskor och träningskläder och mingel för våra deltagare. 

Och aktiviteterna slutar inte där: igår körde vi ett jätteroligt Rosa bandetpass i Slottskogen för att samla in pengar till bröstcancerforskningen. 

Nu sitter jag här trött och nöjd i soffan efter att ha avslutat veckan med ett provapå-pass i Billdals park. Grym uppslutning och ett härligt gäng var vi som svettades i den härliga höstkvällen.

Jag längtar redan till på onsdag då vi kör igång årets sista campomgång. Det är verkligen fullt ös för Rootcamp och jag njuter av varje sekund!

Nyttiga bollar som avslutning

Igår var näst sista gången på Rootcamp nummer 4. Det märks att hösten kommit för nu kan vi inte hålla till överallt i skogen, det mörknar så fort. Men under gatlampors sken går det lika bra att göra burpees som under sommarkvällens ljusa himmel. Det roliga med utomhusträning precis hela året om är att man får tänka annorlunda. Upptäcka nya platser och nya former för träningen. Kanske blir det reflexspårning och pannlampor på nästa omgång i oktobernovembermörkret? Och lekplatsen som vi höll till på i vintras kommer garanterat bli till utegym igen.

Mina grymt starka och envisa rootisar fick tävla i par och det är så otroligt kul att se hur en kastanj kan trigga dem till att orka mer. Hur chansen till seger driver dem framåt. Lite till, lite mer! Alla belönades med klassisk jennyhjärta-fika: "nyttiga bollar" och varmt yogi-kanelte.

Här är receptet som jag snott från Annika Sjöö. Eftersom det kan finnas allergiker bytte jag ut mandelmjölet mot vanliga ekologiska havregryn. Funkar det med. En matberedare är ett måste, annars får du inte rätt konsistens.

Att springa en mil

I lördags sprang jag Midnattsloppet för andra gången i mitt liv. Det är roligt, lite konstigt men framförallt festligt att springa i mörker mitt i stan. På en lördagkväll när jag egentligen borde vara på kräftskiva eller sova i min sköna säng. Men det är något visst med att ladda upp när det börjar skymma och ställa sig i startfållan gäspande.

Vi var ett gäng från min utomhusträningsgrupp Rootcamp som samlades och peppade innan och pustade ut tillsammans efter. Men loppet, det genomförde var och en på sitt sätt, i sitt tempo, med sina egna mål och förväntningar. Och alla kände sig nöjda med sin prestation. Med rätta. För oavsett om målet är att slå sitt rekord, komma under timmen eller klara av att ta sig runt är det en fantastisk bedrift att springa en mil. I mörker och regn.

Det är svårt att i en tävling med 15000 andra säga till sig "jag tävlar bara mot mig själv". Och visst är det surt att komma 30 sekunder efter sin gamla tid. Men om jag lyckas tänka "fan vad bra jag är som överhuvudtaget springer" så ger det mig bättre förutsättningar att springa både längre och fortare nästa lopp jag ger mig på. För alla lopp är olika, alla förhållanden är olika: alltså blir resultaten också olika.

Att klara av att springa en mil är magiskt. Jag vet att jag tänkte efter min allra första mil för två år sedan att "kan jag klara detta kan jag klara vad som helst. Jag kan springa hur långt som helst". Och jag tror det stämmer. Nästan iallafall. För avklarade utmaningar föder nya idéer. Nya mål sätts. Nya lopp måste bli sprungna. Mitt nästa är Risveden terräng, och därefter Lidingöloppet. Vilket lopp har du anmält dig till?

En som springer och pratar om det i sitt vinterprat är Martina Haag. Lyssna och inspireras här.

Nya erfarenheter

Sitter i soffan efter en härlig helg med många nya erfarenheter. I morse gräddade jag de surdegsbröd som både jag och Mangan blandat och matat och vikit och jäst. Det är många moment, men shit vad bra de blev. Bäst var också att barnen fullkomligt slukade dem.

Efter lunch åkte jag ner till Varberg för att träffa mina lagkamrater i Westcoast Madness för första gången, det lag som jag ska springa Tough Viking ihop med. Underbart väder och jättekul att inse att jag är med likasinnade: "Ja vi gör burpees här" och "därborta är en perfekt mur för dips". Roligast var när vi alla fyra tog oss över en två meter hög trävägg. Först gick det med lite hjälp och putt, sen klarade jag det helt själv med hjälp av min envishet. Det tråkiga var att när vi skulle springa hem till bilen, sista 500 m så sträckte jag till min vad. Fan! Troligen var det gårdagens långa löptur som påminde mig om att jag kanske skulle vila idag...

Hursomhelst, jag åkte hem och smörjde och lindade hårt. För sedan var det ju dags för Rootcamp. Lite halt och lytt fröken var jag idag, men mina goa deltagare körde hårt som vanligt. Så det blev lite påskgodis efteråt. 

Nu sitter jag alltså här och hoppas på att jag kan träna inför alla roliga utmaningar. Googlar på vadsmärtor och undrar om det är lite överansträngning, "gumvad" en riktig bristning. Hoppas att vila och linda hjälper, så blir det i köp av kompressionsstrumpor i morgon. 

Sporrad av gänget i regnet

Visst är det härligt när solen skiner och marken är torr när vi tränar utomhus. Hittills har vi under Rootcamppassen klarat oss bra från det värsta skitvädret. Tills idag. Men det gjorde inget! Det blöta och skitiga sporrade iallafall mig till att köra lite hårdare. Planera bättre. Utmana mer. 

Efter den Crossnatureutbildning som vi alla i Rootcampgänget gick för en tid sedan har jag så många tankar om övningar och upplägg att jag önskar jag hade Rootcamppass varje dag. Idag körde vi ganska mycket kondition varvat med styrka. Allt blir roligare om man lägger in ett lekmoment, stafett eller en parövning. Att låta kompisen vara motstånd. Att bygga muskler med en annan människa som tyngd. Det kräver samarbete och ingen blyghet. Passar mig och mitt gäng perfekt. Mycket svett och skratt ... Och vilja!

Att komma hem efter att ha tagit ut sig och skitat ner sig ordentligt känns tufft! Påminner om vad dom händer om ett par helger. Då blir det tufft. Riktigt tufft. Har förberett mig bland annat genom att hänga i min chinsstång och gör visserlgen små små framsteg... Men är långtifrån tillräckligt. Tur att vi är ett lag. Återigen: samarbete är kul. Fler klarar mer.

Snabbare, starkare, löpare

Måste man springa massor av långa pass för att orka springa tex. Göteborgsvarvet? Måste jag nöta på med långpass varje helg och ta en massa tid från annat jag vill göra? Jag tror inte det, jag gör inte det. De senaste rönen säger tvärtom.

I löpcoachen Magnus Hagströms bok Snabbare, starkare, löpare förespråkar han mer styrketräning, bättre teknik, färre långpass och längre vila, för att bli just en starkare och snabbare löpare. Även på längre distanser.

Jag älskar att springa långt, och jag gör det ibland. Men tiden räcker inte alltid till. Och eftersom mycket pekar på att det räcker att jag lägger in ett riktigt långt pass varannan vecka, behöver jag inte oroa mig för hur jag ska klara vårens, sommarens och höstens alla löputmaningar. Så länge jag varje vecka också tränar korta kvalitativa löppass som tex intervall- eller backträning, styrka för löpmuskulaturen, rörlighet och teknik. 

Det fiffiga är att jag genom mina utomhusträningsklasser med Rootcamp får just styrka och löpkvalitet/löpteknik. Vi har just avslutat ett camp där vi har hunnit med backträning, intervallträning, löpteknikskola (titta på inspiration här). Dessutom är många av de styrkeövningar vi gör stärkande för de muskler vi behöver för att hålla bra löpteknik: rumpa, lår och bål.

Nästa vecka startar Camp 2 (läs mer här). Är du sugen på att vara med? Vare sig du har som mål att bli starkare som löpare eller bara älskar att träna utomhus och vill komma igång kommer du genom Rootcamp bli en snabbare, starkare löpare på köpet.

100% Träningsglädje

En del är säkert lite trötta på alla mina statusuppdateringar om Rootcamp. Här kommer ytterligare ett blogginlägg. För jag skriver om det som jag hjärtar.

Jag, som alla andra, älskar när jag får lägga tid och energi på meningsfulla saker. Som att träna ihop utomhus med andra. Som att få vara med och skapa 100 % träningsglädje. Att se hur människor vågar utmana både sin fysik och sin bekvämlighet. 

Igår var fjärde gången jag körde Rootcamp med min grupp. Varje gång har jag kommit hem trött och lycklig. Så även igår. Inget pass är det andra likt. Igår körde vi hopp över bänkar, armhävnigar, dips, idioten, plankstafett och två-och-två-övningar i backe. Det finns knappt någon bättre kombo än att få vara med och peppa ett gäng härliga människor, utomhus, i alla väder och se dem utvecklas.

Min grupp är fantastisk! Alltid lika på G och engagerade i vad vi ska göra. Oavsett om det är beeptest eller burpees. Oavsett kyla eller snö. Stöttar varann och peppar varann. 

Idag var det lite vår i luften och även om jag älskar snö så längtar jag verkligen till vårens utomhusträningar och till den dagen några av oss springer i mål i något av alla de lopp som ligger framför oss. Starka, snabba och framförallt: lyckliga!

Bra mat+Träning= Sant

Det finns nästan inget som slår riktigt bra mat och riktigt bra träning. Idag har jag fått det bästa av båda. Vaknade till fantastiskt frulle med bärsmoothie, äggröra och mangan-bakat bröd (nä inte bakat på morgonen, upptinat). Bästa grunden inför mitt livs första Rootcamp.

Vi var ett härligt gäng som körde löpning, hopp, benböj, armhävningar och dips. Helt ute i det fria! Kallt, svettigt och smutsigt var det men solen tittade fram och vi hade så kul! Läs mer om det på bästa Rootisen Jennie Dyrhills blogg här. Jag längtar redan till när vi kör igång på riktigt om en och en halv vecka.

Efter att ha tömt kroppen på energi är det så underbart att komma hem till grym lunch. Enkel potatisfritata (ägg, lök, potatis, morot, vitlök, olja och paprika) och sallad på massor av mörkgröna blad och tomater.

Det bästa av allt är nästan att se hur min egen mästerkock njuter av att inte lämna köket på hela dagen. Det är en fröjd att redan vid lunch kunna längta till middagen som jag vet blir ännu godare. Räkpasta. Handpillade räkor och naturligtvis en sås gjord på fonden från räkorna. Och avokado och massa grönt såklart.

Jag är ju mer för det enkla. Rostar en megagod müsli med C-vitaminrikt nyponskalsmjöl när jag får chansen att låna ugnen. Den vill jag ha till frukost i morgon!

Jag berättar inte detta för att visa på hur duktiga och präktiga vi är. Utan vill bara uttrycka att idag är en riktigt toppendag. Att riktigt bra mat och träning verkligen kan förgylla. Att bra mat kan vara både god och samtidigt nyttig och något att längta till. Många är så oerhört fixerade vid vad de inte får äta. Jag gör tvärtom. Visst jag försöker just nu äta lite bättre och utesluta sockret. Men jag räknar inga kalorier och så länge jag tränar och maten jag stoppar i mig är gjord på riktiga råvaror så kan jag nästan äta obegränsat. Så mitt lite förenklade recept för god hälsa är: träna lagom hårt och mycket och ät bra mat gjord på råvaror tillagade från grunden så ofta du kan. Då kan man skita i dieterna och njuta!

"Hur fasen ska jag hinna det?" Tänker många nu. Visst, idag lekte barnen med kompisar och var på bra humör och vi hade inte en massa saker inplanerade. Då hinner man laga från grunden. Träna ordentligt. Då får det ta tid. Andra helger hinner man ju precis ingenting. Och man äter på Mac Donald's. Så är det ju. Men så länge man har någorlunda bra proportioner mellan skräpmat och bra mat så är det ok. Jag tänker 80/20. Äter vi bra 80% av tiden spelar resterande 20% ingen roll. Enkelt.

Ikväll kommer jag lägga mig trött i kroppen med doften av nybakat i näsan (ja han hann med att baka lite också ;). Supernöjd med dagen och längtar till  morgondagens frukost.