Fick frågan av min barnvaktande mamma tre gånger igår om jag verkligen skulle ge mig ut i detta väder. Jag svarade att det ska jag. Verkligen. Hon fortsatte: "Jag vet att du gillar detta - men vilka andra människor gör det? Vilka är det egentligen som ger sig ut i sånthär väder?"
Jo det är vi som älskar att träna utomhus tillsammans. Som tycker att det är grymt att ha en grupp att träna ihop med. För annars hade vi aldrig gett oss ut. Inte ensamma. Inte i spöregn. Men nu, blir liksom regnet en extra sporre. Man tar i lite extra. Man känner att man lever lite tydligare.
De rootisar som kunde komma på gårdagens pass blev rejält blöta. Och rejält nöjda med sig själva hoppas jag. För det är något visst med att ge sig ut i piskande, kallt regn och motvind. Det är en belöning att få komma in och ställa sig i duschen och tina upp efteråt. Och tröttheten i kroppen - den är också en belöning.
Jenny hjärtar: Träningsglädje. Utomhus. Tillsammans. I vått och torrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar