Vardagslogistikshjältar

Igår fick jag frågan, som jag ganska ofta får, om hur jag får ihop allting. Jobb, barn, Rootcamp, egen träning, blogg och surdeg. Och jag svarar alltid: för att jag har så fina nära och kära som alltid ställer upp. Och för att jag inte skäms för att fråga om hjälp. 

Igår kväll var det min mamma och pappa, häromdagen var det farmor och Feffe och nästa gång blir det förmodligen farfar och Christine. Ja vi har många vardagslogistikshjältar runtom oss.

Det som, förutom att vi löser vardagslogistiken, är så positivt med detta är att barnen och far-/morföräldrar av olika slag får en nära och helt egen relation. Egna rutiner och aktiviteter. På sitt sätt.

Jag tänker ofta på hur förbannat bra vi har det. Att dessa fina finns. Att de bor så nära. Att de för det mesta både vill och har möjlihet att vara med våra barn. Jag är så grymt tacksam för att de tillsammans gör det möjligt för mig och Magnus att jobba, träna, resa, gå på fest ellet allt annat vi hittar på. Tack!