Som bortblåst var utbrottet vid frukostbordet. Och med ett leende tänkte jag tillbaka på gårdagens sönderklippta kalsonger. Fiffig liten kille jag har som gör en egen gylf med hjälp av nagelsaxen...
Som förälder får man stå ut med så många olika sorters prövningar. Som att kunna tygla sig när ens barn vägrar öppna mjölkpaketet som en vanlig människa utan bara måste prova att hälla med stängd pip. För att det går. Ett tag. Först kommer det lite, lite, sen kommer resten som är kvar i paketet. Med ett ljudligt ploffsch ligger det mjölk överallt. Lite i tallriken, lite över barnet. Mest på bordet. Sipprar ner på golvet. Mjölkdropparna man får i nacken när man står på alla fyra och torkar upp gör det inte lättare att behärska sig.
En annan utmaning man som förälder inte kommer undan är första samtalet om blommor och bin. Igår frågade min snart 8-åriga dotter om både det ena och det andra innan hon somnade. Kan ha haft att göra med fiffiga lillebrorsan jagade henne med sönderklippta kalsonger tidigare under kvällen. Hursomhelst tyckte jag att jag löste det bra. Fick fundera lite. Tänka mig in i vad jag själv kunde tänkas vilja veta när jag var i den åldern. Oj. Hoppas jag slipper fler frågor om detta på ett tag. Får skicka henne vidare till pappa. Han är bra på pedagogik...
Men shit vad glad jag är att jag har er älskade ungar! Utan er hade jag förmodligen stannat. Inga andra gör mig så rasande förbannat skitarg eller så uppriktigt, bubblande glad. Inga andra utmanar mig som ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar