Nu drar det ihop sig

Sitter i bilen upp till Stockholm. Förväntansfull. Pirrig. Känner efter. Tvivlar. Är jag inte lite sjuk... Hur ska detta gå? Varför gör jag detta? 

Klassiskt. Såhär brukar jag känna inför ett lopp. Speciellt om det är helt ny mark som ska trampas, nya distanser som ska upptäckas. Okänt.

I morgon vid samma tid håller jag på med förberedelserna. Tejpar, smörjer, dricker och käkar salt. Peppar. Hoppas vi slipper regnet. 

Två varv runt Stockholm. Två gånger uppför Västerbron. 4,2 mil. Låååångt är det, runt ska jag. Läser om uppladdning. 

Fantiserar om målgången.

Jag längtar nu. Vet varför jag gör detta. Att se stockholm springandes. Att höra alla hejarop. Att pussa alla mina fina som supportar just mej! Att på lördagskvällen fira. Då är jag en erfarenhet rikare. Och trött.