Det ena behöver inte utesluta det andra

Idag var jag på ett jätteintressant frukostseminarium hos Kntnt: Social by default. Mycket klokskaper bland annat om hur vår värld har förändrats de senaste åren. Hur smartphonen blivit en förlängning av oss. Hur online flyter ihop med IRL. Hur alla är sina egna medieproducenter och massmedia spelat ut sin roll.

Dethär med att tillbringa mycket tid på sociala medier väcker känslor. Mest hos dem som inte gör det, tycker jag mig märka. Hos dem som har synsättet att om jag tillbringar mycket på sociala digitala medier så är jag per automatik inte social i verkligheten. I livet. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Det är min uppfattning när det gäller det mesta. Och online är väl verkligt, eller? Jag är tusen gånger mer social med mina verkliga vänner med hjälp av min smartphone än utan den. 

Jag älskar min telefon men inte så mycket för att prata i den. Utan av många, många andra anledningar. Som att lyssna på och ta del av vad andra lyssnar på för musik. Som att få veta vad som händer i omgivningen och världen. Som att blogga och dela med mig av stort som smått. Som att ta del av andras bloggar. Som att kommunicera med nära och kära och nya och gamla vänner. 

Som stressad småbarnsmorsa är den digitala verkligheten perfekt som komplement till IRL. Verkliga livet. Jag får lagom korta uppdateringar och kan ta det på tider som passar mig. Mellan dagis och jobb. På bussen. När pastan kokar. Då tar jag mig tid som jag aldrig annars skulle vara social på. Livet som småbarnsförälder skulle annars bli väldigt isolerat och oerhört familjekoncentrerat utan det digitala.

Visst, att vi tar upp vår mobil 150ggr/dag är ingen underdrift. Visst borde vissa kanske lägga ner den oftare. Jag också. Speciellt när vi är med våra barn. Men. Att skippa online, sociala medier eller vad vi nu vill kalla den digitala världen för, är ingen lösning. För allt hör redan ihop. "Välkommen till folkligheten". Ingen idé att vara motvalls. Bättre att fundera på allt det positiva denna förändring för med sig. Vilka möjligheter den ger. Och fundera på hur vi kan integrera det sociala-digitala i våra liv på allra smartaste sätt. Utan att göra avkall på samtal och social aktivitet i det analoga livet. Då är vi bättre förberedda när vi ska bemöta våra barn. För de växer upp i detta samhälle och tillbringar mycket tid online. I deras verklighet är det digitala redan en naturlig del. Och så kommer det förbli. För de är Social by default.