onsdag 9 april 2014

Inspirerande Ann-Sofie

Sitter på bussen helt fullproppad med inspiration. Har just lyssnat på ultralöparen Ann-Sofie Forsmark. Hennes inställning till träning, kost, livet och omvärlden är så sund, även om distanserna hon springer är något osunda. Hon har sedan nåt år tillbaka inspirerat mig via tidningar och bloggar, men nu fick jag verklig  liveinspiration. Hon vill flytta gränser och springa längre, andra vill kanske springa fortare. Jag tar en mil i taget och ska snart klara av mitt första maraton. Efter idag är jag sugen på mer. Vill egentligen inte alls springa asfalt, men måste ju prova det också. Det gäller att inte ha bråttom. Det gäller att ha långsiktiga och tydliga mål.


Att man vill springa 16 mil i vacker natur har jag inte alls svårt att förstå. Men hur kan man egentligen springa 16 mil? Hur kan kroppen hålla? Genom löpglädje, tydliga mål, långsiktighet och ett mycket starkt pannben. Och framförallt genom att alltid sätta hälsan först. Resten av tiden hon inte springer lopp tar hon hand om sig. Har balans mellan träning och återhämtning, sover ordentligt och är noga med vad hon ger kroppen för bränsle. Lyssnar på sin kropp när den behöver vila, men lurar ut den också när klockan är fem på morgonen och sängen lockar. "Ingen har väl ångrat ett träningspass när det väl är genomfört?". Så sant. Återkommande i hennes filosofi är också träningsglädjen. Man måste inte älska varje träningspass, men att tänka glada tankar och inte bara se målfållan, eller längta till att passet är över, hjälper. Att njuta av resan, av träningspasset, av loppet. Annars blir det svårt att springa långt.

Jag är nu så peppad och har massor av bra tips om allt från rätt kost till rätt strumpor, men det jag tar till mig mest är hennes sätt att se på löpningen. Att se glädjen och njutningen i den. Att inse att i ett samhälle som går så fort får detta gå långsamt. Länge. Uthålligt. Vetskapen och stoltheten att jag springer helt för egen maskin. Med endast min kropp och mitt sinne. Vetskapen att jag kan mer än vad jag tror. För att jag vill.


Inga kommentarer: