Vi vill att livet ska vara perfekt. Vill ha allt på samma gång. Vill inte känna besvikelse, rädsla, sorg eller skam. Vill att alla ska vara till lags och allt i balans. Vill ha massor av glädje och att allt ska vara sådär skönt och flyta på. Harmoni. Vill inte göra bort oss. Vill inte att våra barn ska vara ledsna. Och ingen annan heller för den delen. Happy, happy!
Och det funkar, eller?
Lyssnade på ett grymt TED-talk där forskaren Brené Brown pratar om sårbarhet. Om skam. Om styrkan i att stå upp för våra brister. Om värdet i att våga blotta sig.
Hon menar att man inte kan radera vissa känslor. Att vill man ha det ena så behöver vi tillåta oss att känna det andra. Vill vi känna glädje måste vi släppa fram sorgen.
Och så talar hon om Wholehearted people. Wholehearted. Det skulle jag så gärna vilja vara lite oftare. Helhjärtad. En person som med självklarhet ser sin rätt att finnas. Som duger. Precis som jag är. Med alla fel och brister. Som inte definierar mig själv utifrån vad jag presterar, utan vem jag är. Som vågar visa mig sårbar.
Helhjärtad. Så härligt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar