På bussen påväg hem ringer de från dagis och undrar om jag är på väg, för Leo, min kreativa och påhittiga fyraåring, hade lyckats peta in en pärla i näsan. Ja, ja tänkte jag. Vi får väl skynda oss till vårdcentralen så fixar de detta lite snabbt och lätt. Barn petar ju in pärlor och ärtor och vadsomhelst lite då och då i näsan. Det vet man ju. Precis som Lisabet i Madicken.
Storasyrran var hos en kompis och Mangan i Stockholm. Så jag och Leo satte oss i bilen. Ingenting ätbart hade vi med oss. Fort skulle det gå...
På Vårdcentralen fick vi ingen vidare hjälp. Ingen kan väl hjälpa en liten kille med pärlor i näsan. Kvart i fem. "Vi stänger ju fem". Nä just det. Så fort skynda vidare till Axessakuten. Trettio nummer före oss. Ingen mat i magen. Inte tillräckligt med pengar pålagt på parkeringen. För detta skulle ju gå snabbt och lätt...
Efter två rimmar är mobilen så gott som urladdad men vi får äntligen komma in till doktorn. Han lyser och tittar. Leo fnyser och frustar. Ingen pärla i sikte. Den sitter nog för långt in. Svårt att se. Viktigt att vi kollar upp detta. Remiss till Barnakuten på Östra.
Det är inte varje dag jag åker till Östra Sjukhuset. Blodsockerlåga och megahungriga kör vi olagligt och i omvägar och Leo börjar undra när han ska få dendär Pizzan. Colan och chokladbiten som jag lovade honom när han så tålmodigt lät doktorn stoppa in konstiga lampor långt upp i hans lilla söta näsa.
"Snart, vännen. Snart är vi framme". På Barnakuten gick det väldigt snabbt och smidigt. Kom in direkt. "Men här kan vi nog tyvärr inte hjälpa er". Fula ord! Förra doktorn hade remitterat oss till fel ställe! På Barnakuten finns väldigt kompetent och hjälpsam personal. Men ingen öron-näsa-hals-specialist. Men de ringde till Sahlgrenskas akut och förvarnade om att Leo med pärlan i näsan skulle komma snart. Om inte hans mamma svimmat av hunger. Och om hon lyckas hitta en barnvakt till storasyrran. Och om hon hittar till Sahlgrenska utan kartfunktionen i den numera helt urladdade mobilen. På Barnakuten finns också automater med mat och dryck i. Halleluja, de tar kort! Ingen går väl runt med mynt i fickorna nuförtiden. Eller? Risiftutti, julmust, macka och choklad får bli middagen. Ätandes i bil och diverse väntrum.
Till Sahlgrenskas akut hittade jag. Wow. Parkeringsplats precis utanför. Men sådan tur får vi ju inte ha. Parkeringsautomaten hävdar bestämt att OK-kortet, som funkade finfint tidigare idag, är oläsligt. Och betala med mobilen hade ju kunnat vara ett alternativ. Suck!
Men hellre böter än pärla i näsan så vi skiter i att betala och går in. Sahlgrenskas akut sent på kvällen är kanske inte den bästa platsen för en fyraåring. Men vi klarade det bra. Inga konstigheter. Mer chokladbitar, mer julmust. Och heja, heja fotboll. Leo tyckte att det var utmärkt att Portugal vann... Morfar får lägga storasyster. Och faktiskt somna han med. För det börjar bli riktigt sent nu.
Världens bästa doktor får vi träffa. Hon lyser, sätter in bedövningstussar i Leos näsborrar och tittar tillslut med den längsta och minsta kamera vi sett i alla skrymsler och vrår som kan tänkas finnas i en liten barnnäsa. Ingen pärla. Den måste ha försvunnit ner i svalget.Den är i magen nu. För Leo är bergsäker. Det var en pärla han petade in. En blå med glitter på. Sådeså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar