Jag som tidigare i livet inte alls fattat grejen med lopp har hunnit med sju stycken under detta år. Mest löpning. Och igår var det sista. Finalloppet. 1,9 mil i Skatås. Nu har jag fattat grejen. Varför vi gör det här. Det handlar inte om att bevisa något. Det handlar om att ha mål att träna för. Det handlar om stämningen precis innan, under och efter loppet. Om de som hejar, som gör att man orkar lite till. Om gemenskapen. Om att göra det som man älskar fullt ut.
Igår var det precis sådär. Nu börjar jag känna igen känslan. Pirret innan. Alla frågorna. Har jag klätt mig för varmt eller för kallt? Skorna tillräckligt snörade? Och väl igång kommer det jobbiga med att hålla igen i början när alla snabbisar drar på i ett för mig för högt tempo. Tristessen under de första kilometrarna när man inser att man har alltför långt kvar. Innan man har hittat lunken. Och när man hittat den. Lunken. Då är det bara att njuta fullt ut. Av naturen, av hösten. Av årets sista lopp. Av leran och rötterna och plasket. Och sedan kommer värken. I ljumskarna. Fan vad tröttsamt. Mina timmar med extra benträning i gymet hjälper mig en bit. Men inte när det kommer till höftböjaren. Det tar liksom stopp. Men det är bara att köra på. Och så kommer tillslut upploppet. Alltid lika skön känsla när man ser målgången. Ta ut sig till max det sista. Yes!
Igår var det precis sådär. Nu börjar jag känna igen känslan. Pirret innan. Alla frågorna. Har jag klätt mig för varmt eller för kallt? Skorna tillräckligt snörade? Och väl igång kommer det jobbiga med att hålla igen i början när alla snabbisar drar på i ett för mig för högt tempo. Tristessen under de första kilometrarna när man inser att man har alltför långt kvar. Innan man har hittat lunken. Och när man hittat den. Lunken. Då är det bara att njuta fullt ut. Av naturen, av hösten. Av årets sista lopp. Av leran och rötterna och plasket. Och sedan kommer värken. I ljumskarna. Fan vad tröttsamt. Mina timmar med extra benträning i gymet hjälper mig en bit. Men inte när det kommer till höftböjaren. Det tar liksom stopp. Men det är bara att köra på. Och så kommer tillslut upploppet. Alltid lika skön känsla när man ser målgången. Ta ut sig till max det sista. Yes!
Nu blir det ännu mer styrka i gymet. Och längtar efter en period med mycket rörlighet och yoga.
Ikväll blev det foamrullen. Hittade ett perfekt "återhämtningspass" i Fitness Lifestyle nr 10: "Nå din toppform i höst. Ladda in energi" (s.41-43...hittade tyvärr inte det på nätet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar