Avkopplad?

Ja jag vet. Det är viktigt med balans. Att inte låta skärmarna ta över. Att koppla ifrån sig ibland. Att släppa smartphonen. Det kan bli ett beroende. Jag kan sluta som likesknarkare om jag inte passar mig. Och har jag inte koll på mina stackare till barn som växer upp i ett hem fullt av skärmar av alla dess slag så är risken stor att de blir spelberoende. Och om jag själv ger telefonen mer uppmärksamhet än min familj så far de illa. 

Jag är inte ironisk. Jag håller med. Så därför har jag stängt av och lagt bort lite mer på senare tid. Tiden far så lätt iväg när båda barnen sitter parkerade framför varsin skärm för att jag själv ska få fixa med mitt. Bloggande, instagrammande eller facebookande.

Jag inbillar mig att jag är rätt måttlig. När det gäller det mesta tycker jag egentligen att lagom är bäst. Kvalitet framför kvantitet. Men när det kommer till kritan så är det ju inte sant. Jag spårar ur. Går lite väl mycket all in. Och då blir det gärna lite mycket av det ena eller andra. Så även med det digitala-sociala. Men som med allt annat i livet får man då styra upp. Så nu försöker jag ha regler för när telefonen/paddan/datorn ska vara på. Och framförallt när den inte ska det. Wish me luck...