Dan före dan...

Sitter på tåget till Stockholm. I morgon ska det springas Lidingölopp. Vad har jag gett mig in på? Är faktiskt inte alls taggad. Tyvärr har mitt springsällskap gått och fått ont i ryggen. Så nu har jag ingen som kan putta mig uppför Aborrbacken och Karins backe. 

Och så har mitt lår börjat spöka. En liten oroande, huggande smärta. Så foamrullen och linimentet, och kanske även voltaren-krämen, kommer flitigt att användas.

Men jag vet att det kommer att gå bra. Att springsuget kommer att infinna sig. Om inte tidigare så iallafall i morgon. Alla förberedelser. Tejpa tår. Kläder efter väder. Snöra lagom hårt. Sitter chipet som det ska? Är jag i rätt grupp...? Och så toaköa. Minst en gång extra.

I morgon vid den här tiden kommer jag att vara inne på min livs tredje allra jobbigaste mil. Solen kommer att skina och höfterna kommer att värka. Låret med. Men mitt leende kommer att vara där, när jag tänker på att mina allra finaste kommer att stå någonstans i målgången. Glädje.

Häftigt - nu blev jag taggad! Och nu ska jag ladda!