Min dotter gillar att sortera. Hon har fått dille på att rensa ut. Allt från rikigt skräp till helt nya leksaker som just nu bara inte är "mysiga" eller inte passar in. (Undrar vem hon fått det ifrån...). Detta har hållit på i över ett år nu. Förra sommaren sa jag vid något svagt tillfälle "Vi kan ju sälja dina grejer på loppis". Hon blev väldigt entusiastisk och har med jämna mellanrum fortsatt att plocka ut saker ur sitt rum och ställa in det i vårt. Och där har kassarna stått som ett dåligt samvete. Denna sommaren kom det upp igen. "Mamma du lovade ju". Jag sköt på det så länge jag kunde. Men man ska ju hålla det man lovar. Så precis när det inte var någon sommar kvar och näst sista bagageloppistillfället var, slog vi till. Bästa dagen. Not. På den absolut gråaste och kallaste och blötaste dagen skulle jag lära mitt barn att göra business. Tjäna sina egna pengar. Visst serru. Medan jag och min kära granne, som jag nån dag innan hade lyckats lurat med mig, försökte skruva ihop klädstångar och tejpa upp paraplyer och samtidigt berätta att "Nej jag har inte bytt batterier i roboten, men visst är den fin" satt min dotter i bilen och drack varm choklad. Och svarade från baksätet "Den kostar en krona" när jag sålde hennes My Little Pony och andra diverse utrensningsfynd. Efter knappa tre timmar, när vi tjänat ihop till avgiften, stängde vi bagageluckan, packade blåfrusna och genomvåta ihop oss och körde hem.
Men vi fullföljde. Jag höll vad jag lovade. Och idag skiner solen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar