Att lyssna på sin kropp

I tre dagar har jag vilat från träning och alltför nyttig mat. Men enligt "schemat" skulle det vara precis tvärtom. Långlöpning. Mycket sömn och hälsosam mat. För om en vecka är det Lidingöloppet. Tre långa backiga mil. 

Jag vet inte vad som hände men det var som om min kropp skrek: "Skit i dina rutiner nu. Jag behöver vila! Och ge mig pasta med gorgonzolasås. Glass å maränger. Chips. Saltlakrits. Vitt vin, rött vin och bärs. Serranoskinkainlindad kyckling och parmesanmättad svamprisotto. Jag bara måste få både äpple- och rabarberpaj med köpevaniljvisp. Och Cava i goda vänners lag. Och innan helgen är slut behöver jag Mangans hemmagjorda Pizza". 

Jag brukar inte lyssna. Kör på enligt "schemat" och sätter händerna för öronen och sjunger la la la tills dessa frossarfantasier går över. Men inte denna helg. Jag lyssnade på min kropp och tog det här med ätardagar till en ny nivå. Det var en ätarhelg som heter duga och om en vecka vet vi om det var en bra eller dålig uppladdning. Oavsett resultat, så känner jag redan nu vem som ska få lyssna på vem i fortsättningen.