Inte ensam. Själv.

Så tyst. Så lugnt. Själv hemma en hel dag i pyjamas. Det händer alldeles för sällan. Oavsett sammanhang så är man nästan alltid bland människor. På jobbet, på bussen, i gymmet och hemma. 

Just dethär att få vara själv i sitt eget hem är en lyx som småbarnsmamma. Oftast är huset fyllt av ljud. På insidan och utsidan låter det av framförallt barnljud. Mina egna och andras barn hoppar, dansar, skriker, sjunger, spelar Nintendo, lyssnar på Yohio, åker bobbycar och sparkar sparkcykel. Och är det helg ska någon vuxen såga lite. Eller klippa gräset.

Men idag var det faktiskt tyst. Barnen hos  farmor å feffe. Mannen på jobbet. Både små och stora grannar verkade hålla sig inomhus. Kanske hade de en pyjamasdag som jag? 

Efter att ha plockat upp och bort och in, sorterat, slängt, strukturerat. Tänkt tankar klart. Funderat. I min takt. På mitt sätt. Till mina favvolåtar. Är jag så jäkla sugen på sällskap. På med klänning och klackar. Korka upp för här ska minsann umgås!

Tänker på skillnaden mellan ofrivillig och självvald ensamhet. Vill gärna vara själv. Vill inte lämnas ensam.