Idag har jag varit ledig från mitt "sitta-stilla-jobb" i stan och varit i skogen istället. Träffat en tjej som jag coachar i hur hon kan röra sig mjukare. Vi pratade mycket om rörelse snarare än träning. Om vikten av avslappning ibland. Speciellt om man är en energisk och energifylld person. Hur ett kortare mjukare steg kan vara uppbyggande snarare än nedbrytande.
Hon har sprungit mycket förut och älskar det. Men av olika anledningar gör hon det inte längre. Det känns tungt och ibland smärtsamt. Vi har enats om att så kan hon inte ha det. Det vill hon ändra på.
Det fiffiga är att hon kan jobba med det varje dag - för går hon ju hela tiden. Och det mjuka rörelsemönstret finns redan där inne - hon behöver bara plocka fram det.
Vi pratade också om att många kommer springa Göteborgsvarvet i morgon. Det finns otroligt mycket glädje i det. Och visst är också jag sugen. Det är lätt att dras med. Så jag ställer mig frågan: av vilken anledning skulle jag göra det? Jag kommer då fram till att det skulle vara en kul upplevelse. En folkfest och härligt när det känns som att hela stan står och hejar på just mig :). Ställer då följdfrågan till mig själv: till vilket pris vill jag springa Göteborgsvarvet? Då blir svaret: till inget pris. Alls. Jag ska ju inte springa över två mil på asfalt om jag riskerar att få ont eller inte är tillräckligt tränad. Jag ska inte springa Göteborgsvarvet bara för att behålla en bra plats om jag sprungit på en hyfsad tid åren innan. Jag gillar ju inte ens asfalt. Punkt.
Jag skulle vilja fråga alla som springer och genomlider loppet med smärta, som tar en Voltaren eller två innan loppet, alla ni som inte tränat tillräckligt utan bara ska genomföra. Av vilken anledning? Till vilket pris?
Glada fötter och glad helg och hoppas inte alltför många drar på sig skador för livet utan faktiskt har förberett sig och lyssnar på sina kroppar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar